12. Sommarlista – det här vill jag träna i sommar #uppochhoppaijuni

Det här är ett inlägg i 30 dagar i juni — en träningsbloggutmaning, skapad av Sofy (se här).

I sommar ska jag springa, hoppa, skutta, lyfta, dra. Yoga, andas och utmana. Efter Tjejmarathon (nu på söndag!) blir det först en lugnare och lättare period; sedan trappar jag långsamt upp igen.

Löpning

Såklart att jag ska springa. Jag har hittills sprungit ungefär tre pass i veckan — men vill komma igång med fyra pass. Det får bli fokus i sommar/höst! Jag fortsätter enligt plan med ett distanspass, ett fartpass (intervaller eller backe), ett långpass — och så lägger jag till något extra som passar just den veckan!

Men det viktigaste är att det ska vara roligt. I sommar vill jag springa till sjön, ta ett dopp och sedan springa hem på solvarma stigar. Eller packa ryggsäcken med vatten, kaffe och kanske en smörgås och ge mig ut på springäventyr. Upptäcka nya platser.

Paus under ett löppass, augusti 2014. Njutlöpning. Bohemlöpning. ♥

Styrketräning

Två pass i veckan känns lagom för hälsofördelar och för att förbli skadefri. Jag vill få mer struktur på mina styrkepass och kommer att lägga upp en plan. Jag ska fokusera mycket på ben (gärna enbenta övningar), core och rygg för att stötta löpningen. Ett tungt skivstångspass och ett pass med mest kroppsvikten som motstånd och med mycket rörlighet- och balansövningar — det blir bra!

Yoga

Jag brukar yoga några minuter varje morgon och lägga in 1-2 längre pass varje vecka. Det fortsätter jag med. Jag kan varmt rekommendera Yoga for Runners (20 min) av Ekhart Yoga och även hela Youtubekanalen Yoga with Adriene — find what feels good.

Vardagsmotion

Jag kommer att cykla till och från mitt sommarjobb varje vardag, det är ungefär 50 minuter tur och retur. Det blir också, som vanligt, många hundpromenader i skogen. På jobbet står jag upp mycket vid skrivbordet och varierar mig så att det inte blir så statiskt. Jag tänker också: naturlig rörelse — hur gillar min kropp att röra sig?

Klättring?!

Och så vill jag klättra — det verkar så kul! Någon som har provat?

Vad vill du träna i sommar?

Uppsatsopponering! Och update om bloggutmaningen

I går var jag på seminarium i uppsatsopponering hela dagen. Det var det sista momentet på plats i skolan; nu är det bara lite finslip kvar och därefter slutgiltig inlämning — sedan är jag färdig på Hälsocoachprogrammet! Snart kan jag beställa mitt examensbevis i folkhälsovetenskap med socialpsykologi (kommunikation och coachning) som biområde.

Så stolt. Så glad. Så tacksam. Wow!

I dag kommer förresten inget inlägg i bloggutmaningen.

Jag inser att jag kanske varit lite för optimistisk vad gäller att skriva ett inlägg per dag varje dag, särskilt med tanke på att jag åker till USA snart och kommer att vara borta i nästan två veckor. Så, från och med nu väljer jag bara ut rubrikerna som verkar roligast!

I dag väntar jobb. I morgon firar jag examen. På söndag pluggar jag inför nästa veckas sluttenta i utbildningen till diplomerad kostrådgivare. Det är fullt upp — men är noga med och tar mig tid att vila, andas, reflektera. Bara vara.

Vad kretsar ditt liv kring just nu?

4. En träningsform jag inte förstår #uppochhoppaijuni

Det här är ett inlägg i 30 dagar i juni — en träningsbloggutmaning, skapad av Sofy (se här).

Nä – jag kan faktiskt inte komma på någon träningsform som jag inte förstår. Jag förstår nog alla på sätt och vis, eftersom det väl finns något i varje träningsform som någon faktiskt gillar och har nytta av. Och då kan jag liksom relatera till det.

Däremot finns det sätt att träna på, som jag har svårt att förstå.

Jag har till exempel jättesvårt för uttryck som ofta förekommer i samband med typ svettiga gymselfies. ”I dag krossade jag axlar på dagens pass!” Alltså, what? Krossade? Eller mosade. Eller jag körde skiten ur mig på gymmet i dag.

Som om träningen är en slags bestraffning mot kroppen.

Det är ledsamt. Men jag förstår också att man kanske inte alltid menar så, utan att det faktiskt kan vara bara ett uttryck. Men ändå. Det ligger något där som gör att det skaver i mig — eftersom träning är kroppskärlek för mig. Absolut inte hat, inte bestraffning och inte ångest. Bara kärlek.

Träningshets. Kroppshets. ”Hälso”-hets.

Att träna på ett sätt som tar mer än det ger. Att träna på ett sätt som inte har hälsa, välmående och, faktiskt, glädje som utgångspunkt. DET är ledsamt.

(PS. Någon som ofta skriver väldigt klokt om just hälsa, mat, träning, kropp, ideal och sådant är Charlotta Sofia. In och läs på hennes fina blogg!)

Vad tycker du om ”sätt” att träna som kan framstå som destruktiva och om uttryck liknande de ovanstående?

3. Träning när jag är 65 #uppochhoppaijuni

Det här är ett inlägg i 30 dagar i juni — en träningsbloggutmaning, skapad av Sofy (se här).

Om 38 år är jag 65. Då är min träning precis som nu — lustbetonad, glädjefylld och för jäkla kul. Jag springer, skuttar och hoppar. Lyfter och drar. Yogar. Naturen är mitt gym. Det är här jag laddar ur, samlar ny kraft och låter tankarna flöda.

Det är genom rörelse i naturen som jag kommer sådär nära mig själv. Den riktiga jag.

Och för att ovanstående faktiskt ska vara möjligt om 38 år, då när jag är 65, så ska jag fokusera på vägen härifrån och dit.

Stressar inte, och balanserar träning med vila, avslappning och sömn — för kroppen ska ju hålla i många år till. Gör ingenting som jag inte tycker om — för träning ska ju vara roligt! Tar hand om kropp och sinne för att den framtiden ska vara möjlig. Jag bohemtränar, som Itsallaboutmovement-Stina säger. Älskar det uttrycket. Jag tränar för livet, för att må bra.

Jag ska vara 65 år gammal — stark och glad. Jag ska springa, skutta. Lyfta, dra. Yoga. Alltid med träden, bergen och fågelkvittret som backdrop.

Hur tränar du när du är 65 år?

2. Mitt första träningsminne #uppochhoppaijuni

Det här är ett inlägg i 30 dagar i juni — en träningsbloggutmaning, skapad av Sofy.

OK! Inlägg nummer två. Den här rubriken är lite klurig — för vad räknas egentligen som träning? När jag var liten sprang jag jämt, överallt, och var igång hela tiden. Huset där jag är uppväxt har en jättestor tomt där jag lekte häst och byggde stora hinderbanor med hinkar och kvastskaft.

Kutade barfota genom daggvått gräs och hängde knäveck i äppelträden.

Det är ett positivt minne om — iallafall — rörelse, som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Men det är inte träning. När jag var liten red jag också mycket och höll på med en del gymnastik och lite dans. Men jag har inget särskilt första minne knutet till någon av de aktiviteterna.

Jag har nog aldrig riktigt tränat sådär ”på riktigt” förrän nu, de senaste två åren.

När jag skriver det här inser jag hur lustbetonad min rörelse och träning faktiskt är och egentligen alltid har varit. För mig handlar träning om att göra något som jag tycker är riktigt jäkla kul och det ska ge någonting utöver själva ”träningseffekten”.

Träning är glädje och skratt och lek och skutt och hopp.

Och ja, det är väl det som mitt ”träningsminne” från barndomen egentligen handlar om — och det är SÅ min träning är igen, nu när jag är vuxen. DET är bra träning för mig. Och jag ser fram emot att skapa fler sådana fina tränings- och rörelseminnen också framöver.

Så, färdigfilosoferat kring den här rubriken. :-) I morgon skriver vi om träning när vi är 65!

Vad är ditt första träningsminne?